Intresset för smslån har nått oanade höjder
I gammelmedia och bland politiker är tongångarna de vanliga ush, fy och skam. Förbjud smslån, se till att långivare får det svårare och lagstifta om krångligare regler och bättre kreditupplysning. Men inte alla tillhör denna grånande skara av människor. Somliga tar bladet från munnen och uttrycker sin ärliga hjärtemening. Senaste var det Elisabet Höglund på Aftonbladet som valde att bespotta människors oförmåga att göra kloka beslut. Höglund anser att somliga får skylla sig själva då de går med på att ta smslån med dåliga villkor.
Vems fel är felet egentligen? Vem är att klandra för det växande antalet skuldsatta i Sverige tillföljd av icke-återbetalade snabblån. För antalet som inte klarar av att betala tillbaka lånen i tid och som därför först hamnar hos inkasso och sedan hos kronofogden ökar för varje dag som går.
Uppenbarligen finns det två parter som bär ett tungt ansvar för denna situation. De senaste fem åren har antalet snabba kreditgivare mer än fördubblats. Lånebolagen skor sig och beter sig i vissa fall uppenbart oetiskt genom att låna ut pengar till personer de nästan kan gissa till sig, inte kommer kunna betala tillbaka pengarna i tid. Å andra sidan bör det inte, precis som Höglund påpekar, komma som någon överraskning för någon att smslån är kostar mycket, ja rentav är riktigt dyra. Det är priset man får betala för att få pengar snabbt insatta på sitt konto, det borde alla förstå.
Många har ropat efter ett förbjud på smslån. Men att plocka bort snabblån löser inget, behovet finns ju ändå där. Vad jag gärna hade sett är bättre alternativ på snabblånemarkanden. För så länge långivare tjänar pengar och inga alternativ finns kommer alltid någon att finnas där och erbjuda smslån.
